Jag har ju en tendens att ta vara på precis allt som går att rädda, både i matväg och i odlingen. Det är nästan som en sport vid det här laget – att rota fram något som ser alldeles för anspråkslöst ut och ändå lyckas trolla fram en ny favorit. Som härom veckan, när betor med dijonsenapsvinägrett och lite riven ingefära plötsligt blev min nya husgud i köket.
I förra veckan fick jag upp de allra sista gulbetorna. De såg ut som små solkulor under jorden, och nu försöker jag lista ut om de ska få äran att ta plats på julbordet eller om jag ska våga pröva något nytt i år. Jag känner mig lite som en kusin mellan tradition och experimentlust – vi får helt enkelt se vad det lider.
Hur som, eftersom jag ändå står här med händerna fulla av betor och julstämningen tassande runt knuten, tänkte jag dela med mig av några recept. Både det som funkar klockrent till julens smaker, lite gott och blandat från mitt kök – och förstås idéer på vad vi kan göra av matresterna som alltid försöker gömma sig i kylskåpet så här års.
Och när vi ändå är inne på rester… det där lilla ordet som många rynkar på näsan åt men som jag numera nästan behandlar som en råvara i sig. För ärligt talat: rester är ju bara mat som behöver en andra chans. Precis som när man räddar en vissen planta och den plötsligt tackar en med ett nytt blad. Det finns något väldigt fint i det.
Jag brukar tänka att varje gång jag förvandlar en skvätt sås, en ensam potatis eller några skrynkliga grönsaksbitar till något nytt, så gör jag inte bara mig själv en tjänst – jag sparar också pengar utan att känna att jag ”snålar”. Det blir snarare som små kreativa utmaningar i vardagen. Man blir lite MacGyver i köket, fast med komposthink och kryddburkar.
Och så är det planeten, förstås. Alla de där små besluten – att inte kasta, att skapa nytt, att låta gårdagens mat få ett andra liv – de är som små klimatsnälla frön vi sår. Det är lätt att tänka att en potatis mer eller mindre inte spelar någon roll, men tillsammans blir det enormt. Mindre svinn betyder mindre resurser som slösas bort, mindre energi för att producera onödigt mycket mat, och mer respekt för allt som vuxit, skördats och landat i våra kök.
Så varje gång jag förvandlar resterna till något som känns som en helt ny rätt, så känns det lite som ett tyst, mjukt tack till både plånboken och planeten. Och till mig själv, som slipper känna att jag ”borde ha tagit hand om det där igår”. Rester är helt enkelt små skatter som klär ut sig till problem – tills man börjar titta på dem med rätt sorts blick.
Carpaccio på betor Här
Fyra sorters smörrebröd Här
Rotsfruktskaka med lingon Här
Gott i vintertid med juliga smaker Här
Ta vara på matrester i juletid Här
Planera julens mat Här
