Jag ska börja med att hälsa alla nykomlingar välkomna, till Bondjäntans Magazine och plattformen men även till Insta och Facebook. Ser att fler och fler besöker och det är faktiskt riktigt roligt! Hade tänkt göra så mycket idag, bland annat så chili och paprika, matpreppar för veckan som kommer och tvätta. Vet inte riktigt om det är för att allt är insnöat eller om det är för att jag känner mig lite snuvig och trött i kroppen och väntar på att en rejäl förkylning ska bryta ut som gör det lite motigt att genomföra det jag hade tänkt. Istället hoppas jag på att leverera första Söndagskrönikan för året 2024.
Varje söndag tänkte jag komma med en krönika som lyfter ämnet hållbarhet på olika sätt, alltifrån en hållbar livsstil med mat och dryck, konsumtion och hälsa till större frågor. Faktiskt har jag frågat, några andra spännande medmänniskor om de skulle vilja medverka och till min glädje har många svarat ja! Så himla skoj!
Tanken är att inte komma med pekpinnar utan faktiskt lyfta frågor om hur vi kan skapa ett hållbart liv och vad är egentligen hållbarhet? Eftersom jag tror att vi behöver utgå från individen för att bygga ett hållbart samhälle och att det en mycket komplex fråga. Och jag ska lägga till att ingen kan göra allt men alla kan bidra på något sätt…
Jag ser också att min egen hållning till hållbarhet har ändrats genom åren och att det går i perioder vad som är hållbarhet för mig. Jag tycker att det är svårt att diskutera för att ofta landar vi i någon form av skam och skuld och det vill jag egentligen undvika. Hållbarhet är inte bara en miljöfråga för mig numer utan det är alltifrån ekonomi till en hållbar hälsa och kanske ett mer holistisk sätt att se på frågan. Jag har förändrats, om det är på grund av ålder eller andra förutsättningar vet jag inte men tydligt är att jag har en mer öppen eller vidare syn på hållbarhet än tidigare.
Första gången jag fick mig en rejäl tankeställare var när jag gick en kurs i permakultur. Det var inte kursen i sig med permakultur som var för övrigt fantastisk, som fick mig att tänka till utan det var kursledarens förhållningssätt och bland annat hennes berättelse om hur hon hade vidgat sitt synsätt. Lite kortfattat handlade det om hennes egna preferensramar som hade blivit vidare gällande åka utomlands och vem och hur även om hon själv valde att stanna kvar på marken istället för att flyga. När hon diskuterade frågan fick det mig att inse att det finns grader, skiftningar och olika dimensioner beroende på vad man har i fokus. Hon hade också en mycket förlåtande inställning till sina medmänniskor som jag försöker lära mig av. Säkert har även hon perioder som väljer grader i hennes hållbarhetstänk men jag skulle nog säga att hon är en omställare med hjärta.
Jag tänker också att det är lätt, att det bli en klassfråga att diskutera hållbarhet, det vill säga att det skulle vara en ekonomisk fråga och att medelklassen lätt kidnappar frågan, sätter upp referensramarna för vad är giltigt i en hållbarhetsdiskussion. Och där vill vi inte heller vara. Att diskutera att alla ska köpa ekologiskt kött för att rädda planeten är både smalt, korkat och inte alls framåtsyftande. Vi behöver faktiskt vara lite mer pålästa än så…
En annan aspekt skulle kunna vara vad man hinner med eller inte, vad man prioriterar och ibland pausar olika saker. Under hösten pausade jag många saker, alltifrån tv-framträdande till föreläsningar och bloggskrivandet. Jag hade fokus på mitt lönerbete och i ärlighetens namn behövde jag gå på sparlåga i allt annat. Det var också bra för mig att fundera på vilka plattformar jag skulle utveckla och vad ville jag göra utifrån hållbahetsperspektivet. Frågor som vad vill jag? Var i livet är jag? Och vart är jag på väg?
Ibland är vägarna nya och roliga. Det utmynnande bland annat i ett samarbete med Erica och en Insta-live som vi gör tillsammans på måndagar. Det det blev också en helt ny plattform med Bondjäntans Magazine, ja ibland vet man inte riktigt var man är på väg när man funderar framåt. Jag känner att det blir mer och mer viktigt att våga tänka om, göra om, välja nytt, våga prova och inte låsa sig fast vid en övertygelse om vad som är rätt och fel. Gäller även vad som är hållbarhet!
Jag återkommer ständigt tillbaka till allt som skapar skam och skuld, hur jag själv behöver titta på mina förklaringsmodeller och ibland faktiskt klappa mig på axeln och tänka, du gör så mycket bra, du behöver inte göra allt…. Tankar som att man unnar sig, att man förtjänar något fint med mera, behöver inte raderas ut. Ibland faktiskt också vara så. Lite som att man behöver inte alltid äta rätt om man gör det allra oftast… och vad är rätt?!
Allt gott! /Johnna a.k.a Bondjäntan