🌱 Åkerfräken – ett jävla gissel?

Åkerfräken är en av de växter som många trädgårdsodlare helst skulle vilja bli av med. Den dyker upp där man minst anar det, skickar ut sina sega jordstammar på djupet och verkar nästan omöjlig att utrota. Jag har plötsligt fått åkerfräken på ställen som jag absolut inte vill ha det för att det är så svårt att rensa bort. Helst vill man täcka med svart plats men när det är i rabatter så är det ju svårt. Tidigare har jag jobbat och jobbat för at hålla det i schack men i år, oh my good, det är blir en rejäl utmaning!

Men bakom sitt rykte som djävulens ogräs döljer sig en av naturens mest fascinerande mineralväxter. Om du ändå rensar bort åkerfräken finns det goda skäl att ta vara på den istället för att kasta den. Jag har tidigare kokat avkok för att använda som bekämpningsmedel eller kanske förebyggande mot svamp på fruktträd.

Åkerfräken är en urtidsväxt som har funnits på jorden i miljontals år. Dess djupa rotsystem fungerar som en biologisk gruvdrift där växten hämtar upp mineraler från jordlager som många andra växter aldrig når. Framför allt är den känd för sitt höga innehåll av kisel, men den innehåller också flera andra mineraler och spårämnen som kan komma trädgårdens jordliv och grödor till nytta.

Kisel – åkerfräkens stora styrka

Det som gör åkerfräken särskilt intressant är dess höga halt av kisel. I torrsubstansen kan innehållet uppgå till omkring 10–15 procent, vilket gör den till en av våra mest kiselrika växter. Det är också därför de torra stjälkarna känns nästan sträva som fint sandpapper när man drar fingrarna över dem.

Kisel spelar en viktig roll för växters motståndskraft. Även om det inte klassas som ett livsnödvändigt näringsämne på samma sätt som kväve, fosfor eller kalium, bidrar det till starkare cellväggar och robustare vävnader. Växter som får tillgång till kisel upplevs ofta som mer motståndskraftiga mot både torka, sjukdomar och olika typer av stress.

Det är därför åkerfräken länge har använts som ett naturligt växtstärkande medel inom ekologisk odling och biodynamiskt jordbruk. Om målet är att få ut så mycket kisel som möjligt ur åkerfräken är ett klassiskt avkok den mest effektiva metoden. Kislet är bundet i växtens hårda cellväggar och frigörs betydligt bättre vid kokning än vid enbart blötläggning. När växtmaterialet kokas bryts cellstrukturerna successivt ner och en större mängd av kislet går över i vattnet. Resultatet blir ett mineralrikt avkok som kan användas som bladbesprutning eller jordvattning.

Ett vanligt recept är:

• 100–150 g färsk åkerfräken per liter vatten (eller 10–20 g torkad).
• Låt gärna ligga i blöt ett dygn först.
• Koka sedan försiktigt i 20–30 minuter.
• Låt svalna och sila.
• Späd ofta 1:5 till 1:10 vid användning.

Fermentering och långdrag i vatten frigör också en del kisel, men generellt mindre än ett avkok. Däremot får du då med andra näringsämnen och mikrobiella processer som också kan vara värdefulla.

Många odlare använder avkoket som bladbesprutning på exempelvis tomater, gurkväxter, squash, pumpor och andra grödor som lätt drabbas av svampsjukdomar. Särskilt mot mjöldagg har åkerfräken fått ett gott rykte genom åren.

Fermenterat åkerfräkenvatten och odlarglädje

Precis som nässlor kan åkerfräken användas för att göra fermenterade växtvatten. Genom att lägga den i en tunna med vatten skapas en näringsrik brygd som successivt frigör mineraler och organiska ämnen. Fermentering frigör generellt mindre kisel än ett avkok, men processen tillför andra värden. Mikroorganismerna bryter ner växtmaterialet och skapar en biologiskt aktiv vätska som kan gynna jordlivet samtidigt som den tillför näring.

För den som redan arbetar med effektiva mikroorganismer kan åkerfräken vara ett spännande komplement till nässelvatten och andra växtferment. Kombinationen av mineraler och mikrobiellt liv gör brygden särskilt intressant för regenerativ odling. Samtidigt väcker det nyfikenheten hos mig om vad som egentligen händer med kislet i de olika processerna. Om kokning frigör mer kisel och fermentering skapar ett rikare mikrobiellt innehåll, vad händer då om man kombinerar båda metoderna?

För mig väcker det här direkt lusten att experimentera. Tänk att göra tre olika satser av samma växt och sedan följa hur grödorna reagerar under en hel säsong. En sats med fermenterat åkerfräkenvatten och effektiva mikroorganismer, en sats med klassiskt åkerfräkenavkok och en tredje där åkerfräken först kokas för att frigöra så mycket kisel som möjligt och därefter fermenteras med EM.

Det skulle kunna bli ett riktigt roligt odlingsprojekt. Kanske ger avkoket den starkaste växtstärkande effekten tack vare den högre kiseltillgängligheten. Kanske visar sig den fermenterade varianten vara bäst för jordlivet. Eller så är det kombinationen av båda metoderna som blir den verkliga vinnaren. Det vet man inte förrän man provar.

Så här kommer det bli ett enkelt försök av tre olika satser:

• Fermenterat åkerfräkenvatten med EM.
• Klassiskt åkerfräkenavkok.
• Kokt åkerfräkenavkok som därefter fermenteras.

Det är just sådana här experiment som gör odling så fascinerande. Varje tunna, bokashihink eller jordfabrik blir som ett litet laboratorium där naturens processer får visa vad de kan. Och även om resultatet inte blir exakt som man tänkt sig lär man sig alltid något nytt på vägen. För den som älskar Jordmakeriet är det här precis den sortens projekt som gör vardagen lite extra spännande.

I Jordmakeriet hör åkerfräken hemma lika naturligt som nässlor, vallört och andra mineralackumulerande växter. När den hamnar i komposten återförs de mineraler som växten hämtat upp från djupare jordlager. Den fungerar därför som en biologisk mineraltransportör som flyttar resurser från djupet upp till ytan där de kan bli tillgängliga för kompostorganismer, maskar och så småningom nästa generation grödor. Oavsett om du använder traditionell kompost, lövkompost eller jordfabriker bidrar åkerfräken med både organiskt material och mineraler som förbättrar slutprodukten.

De ovanjordiska skotten kan också användas direkt som täckmaterial runt odlingarna. Färska eller lätt vissnade växter bryts långsamt ner och återför sina näringsämnen till jorden. Jämfört med nässlor ligger åkerfräken kvar längre eftersom stjälkarna är mer fiberrika och innehåller större mängder kisel. Just därför fungerar den också som ett mer långlivat täckmaterial.

För den som arbetar med bokashi är åkerfräken dessutom ett utmärkt tillskott. Eftersom stjälkarna är sega och trådiga går nedbrytningen snabbare om materialet hackas i mindre bitar innan det läggs i hinken. Efter fermenteringen blir växten en del av den näringsrika bokashimassan som senare bryts ner vidare i jord och kompost. Ett annat sätt att ta vara på ett överskott är att torka växten. Då finns råvaran tillgänglig även under höst, vinter och tidig vår när färsk åkerfräken inte längre går att skörda. Torkat material fungerar utmärkt till både avkok och olika typer av växtextrakt.

Det enda som kräver viss försiktighet är de underjordiska delarna. Åkerfräken är en mästare på att återetablera sig från rotfragment och jordstammar. Om sådana delar hamnar i kontakt med jord igen finns risken att nya bestånd bildas. De ovanjordiska skotten kan däremot användas utan större bekymmer i kompost, täckodling, bokashi och växtvatten.

När man börjar betrakta åkerfräken som en resurs istället för ett ogräs förändras perspektivet. Varje bunt som rensas bort blir plötsligt en källa till kisel, mineraler, organiskt material och biologisk aktivitet. I stället för att vara ett problem kan åkerfräken bli en del av kretsloppet – en växt som samlar resurser från djupet och hjälper till att bygga starkare jordar, friskare växter och ett rikare jordliv. För den regenerativa odlaren är det kanske just där dess verkliga värde ligger. Så från och med nu så kommer jag ha ett mantra när jag rensar åkerfräken; Åkerfräken i rabatten blir åkerfräken i tunnan, åkerfräken till bryggning!

Allt gott!

Johnna aka Bondjäntan

Jag blir otroligt glad om du vill värdesätta mitt arbete genom ett medlemskap och samtidigt få möjlighet att läsa ännu mer av allt jag delar här. Bakom varje inlägg finns många timmars arbete, nyfikenhet, experimenterande, jord under naglarna och en genuin passion för att förstå och utforska naturens kretslopp. Genom medlemskapet gör du det möjligt för mig att fortsätta skapa innehåll om hållbar, levande och regenerativ odling – och att fortsätta nörda ner mig i allt från tomaters egenheter till jordens fantastiska mikroliv.

Här hittar du till  PREMIUM  och medlemskapet!

Här hittar du mer matnyttigt:

🌱 Därför är fermenterat nässelgödsel mer än bara gödselvatten! HÄR

🌱 Varför ska vi använda biokol i våra odlingar? HÄR

🌱 Kombinationen urin + biokol, kompost eller täckodling HÄR

🌱 Urin som bekämpningsmedel? HÄR

🌱 Gödsla med urin! HÄR

🌱 Gödsla dina tomater HÄR

🌱 Gödsel till tomater under sensommar! HÄR

🌱 10 sätt att bygga upp en välbalanserad jord HÄR

🌱 Recept på nässelvatten HÄR

🌱 Vallört – trädgårdens gröna guld HÄR 

 🌱 Friska jordar & hållbar framtid: fördelarna med regenerativ odling Här

🌱 Innovativ metoder för hållbar odling? Här 

🌱 Trädgårdsavfall – ge tillbaka till jorden Här

 🌱 Täckodlingens roll i cirkulär ekonomi Här

🌱 Täckodling – En nyckel till hållbarhet Här

 🌱 Därför väljer jag Bokashi framför köpegödsel HÄR

 🌱 Vilka fördelar finns det med Bokashi? HÄR 

 🌱 Jordfabriker to be – how to do! HÄR

🌱 Börja bokasha dina matrester – steg för steg HÄR